Antalet av de azerbajzdjanska befolkningen som bor i Sverige är
okänd pga. att de flesta azerbajdzjanier har kommit från Södra
Azerbajdzjan som atomatiskt ingår i Iranska imigranter enligt
svenska centrala statiska byrån, migrationsverket och även
skatteverket och andra statliga myndigheter. Det är förbjudet att
registrera den etniska tillhörigheten i Sverige enligt lag.
Samtidigt har man vissa rättheter som språk, kultur, religon,...men
hur det ska gå ihopp om man inte vet hur många och vart de befinner
sig?
Hur hör det ihopp när andra etniker har visa status t ex. Kurder
asyrier även bland de svenska myndigheter som migrationsverket,
skolverket.. torts det minder antalet av mängder gämförande med
azerbajdzjanier? Vad är orsaken och vilka är som hindrar det?
Problemet dyker upp redan när de nykommna vill planerar sina
gemensama kulturella, språkliga, och traditionella verksamhet.
Sifrona som ges ut från de offentliga sektorerna i Sverige gällande
de Azerbajdzjanier motsvarar inte de verkligheterna som det finns i
Sverige bland våra mångdfalla samhälle. Den azerbajdzjanska
folkgrupp består av runt 25000 invånare som har bosatte sig i
Sverige sedan 1980 hitills(2007).
Definationen av etniska tillhörheten är de gemensamma kulturella,
språkliga och de historiska bakgrunden vika är på högsta graden
samma när det gäller de azerbadzjanier som bor i Iran (Södra
Azerbajdjan) med ungifär 35 miljoner invånare och Azerbazdjanska
Repobliken (norra Azerbajdzjan) med 8 miljoner invånare.
Problem
Vem är invandrare? Enligt den arbetsgrupp som har sett över användningen av
begreppet invandrare i lagar och förordningar och i myndigheters
verksamhet (Ds 1999:48 och 2000:43) bör begreppet invandrare
användas endast när det gäller människor som själva har invandrat,
dvs. flyttat till Sverige från ett annat land och folkbokförts här.
Personer med utländsk bakgrund avser såväl utrikes födda personer
som själva har invandrat som personer födda i Sverige med
minst en utrikes född förälder (ur regeringens skrivelse
2001/02:129 Integrationspolitik för 2000-talet).
De största språken bland dem som bor i Sverige och är födda i ett
annat land är i storleksordning:
- Finska
- Bosniska/kroatiska/serbiska
- Arabiska - Persiska
- Spanska
- Engelska, når även många från Indien, Pakistan, Uganda,
Kenya osv
- Sorani, talas av kurder från t ex Irak
- Somaliska
- Franska. Med franska når du invandrare från flera afrikanska
länder.
- Polska
- Turkiska
- Tusentals tvåspråkiga invandrare från västra Asien har
kurdiska (kurmandji eller sorani) respektive syriska
som modersmål. Ofta har de dock studerat respektive lands
majoritetsspråk, arabiska, persiska eller turkiska mer än sina
modersmål. http://www.regeringen.se/ http://www.s.lst.se/s/amnen/Integration/vanliga_fragor_och_svar.htm
Det som är märkligt med listan (ovanför) är de folkgrupp t ex.
Kurder, sorani, kurmandji ..som ahr fått plats i listan men det
finns ingen plats för azerbajdzjanier. Om de azerbajdzanska
folkgrupp som har kommit från Iran räcknas som persier då kommer
frågan om de kurder som har kommit från Turkyet, Iran och Syrien. Om
de har rätt till egen plats i statistik varför Azerbajdzjaner som
kommit ifrån Iran inte syns?!!!
Enligt UNPO (unrepresnt Nation and People Organisation) finns
de runt 35 miljoner Azerbajdzjaner i Iran då med en enkelt
fingerräckning kan man komma till en sifra mella 20 000 till 25000
Azerbajdzjaner som har kommit bara från Iran.
Vid en telefon kontakt med migrationsverkets statistikansvarige
fick man inte en tydigt svar på detta. På migrationsverkets hemsida
finns det båda på t ex. Kurdiska och asyriska språk tjänster men
inte på azerbajdzjanska trots de stora mängder av azerbajzdjanier i
Sverige gämför med t ex. Kurder. Det handlar även om ordbok, bidrag
till utveckling av modersmål för både för ungdommar som vuxna.
Vad är strukturell diskriminering? Diskriminering har oftast har sin grund i fördomar och
stereotyper. Medan fördomar ses som attityder och stereotyper som
förenklade föreställningar av omvärlden och självbilden, utgör
diskriminering en handling. Forskning har visat att diskriminering
inte bara görs av individer, utan också kan ligga inbäddad i sätten
som samhällets institutioner, organisationer och företag fungerar.
Det betecknas som institutionell/strukturell diskriminering.
Till exempel kan en arbetsgivare annonsera en ledig tjänst där
tidigare arbetserfarenhet inom området efterfrågas och särskilda
akademiska meriter är nödvändiga. Dessa kriterier är i sig inte
diskriminerande eftersom det oftast riktas till alla individer
oavsett färg, kön, etnicitet, sexuell läggning eller
religionstillhörighet.
Men när en viss grupp, på grund av negativa särbehandlingar, inte
har haft tillgång till arbetsmöjligheter, arbetserfarenhet eller
förutsättningar för en vidare utbildning, och därmed inte uppfyller
de kriterier som tjänsten kräver, betyder detta att ett sådant krav
får diskriminerande konsekvenser. Diskriminering kan vara en del av
de formella och informella rutiner som gäller.
Personer inom organisationerna och myndigheterna behöver därmed inte
medvetet diskriminera vissa grupper, utan arbetsorganisation och
struktur kan underbygga diskriminerande handlingar mot vissa grupper
i samhället.
Vad är integration?
Integration är både ett mål och en - eller flera - processer. För
individen är integrationen ett livsprojekt som är beroende av hans
eller hennes egna mål, syften och förutsättningar. Integration
betyder också att förena skilda delar till en större helhet. Den som
bosätter sig i ett nytt land, måste hitta en strategi för att ingå i
en ny gemenskap utan att göra våld på sin kulturella och etniska
identitet. Det förutsätter en viss, ömsesidig, anpassning.
Integration är en ständigt pågående, ömsesidig process. Samhället
kan stödja individen genom att föra en politik som underlättar för
honom eller henne att förverkliga sina mål i livet.
http://www.s.lst.se/s/amnen/Integration/vanliga_fragor_och_svar.htm
Vad har språket för betydelse för integrationen? Att kunna tala och förstå svenska underlättar naturligtvis
integrationen eftersom man då lättare kan förstå hur samhället
fungerar och de olika koder som finns i samhället. Det är också
genom språket som man kan få kontakt med andra människor. Språket
behövs för att skapa förståelse och ömsesidig respekt. Otillräckliga
kunskaper i svenska kan bland annat leda till utanförskap.
Invandrare som inte behärskar svenska så bra, har ofta svårt att få
arbete. Arbete och egen försörjning är centralt i det svenska
samhällslivet och viktigt för integrationen. Det är genom arbetet
som man oftast knyter kontakter med andra invånare i landet.
Se också Migrationsverkets webbplats bland Frågor och svar. Se
informationsrutan Länkar till höger på denna sida.
Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter
som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom
på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan
uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller
ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av
den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i
det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land
eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är
icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av
sin suveränitet.
Artikel 17.
Var och en har rätt att äga egendom, både enskilt och
tillsammans med andra.
Ingen får godtyckligt fråntas sin egendom.
Artikel 22.
Var och en har, i egenskap av samhällsmedlem, rätt till social
trygghet, och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter som krävs för hävdandet av hans eller hennes
människovärde och utvecklingen av hans eller hennes personlighet,
förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete
i enlighet med varje stats organisation och resurser.
Artikel 26.
Rätten att välja utbildning för barnen tillkommer i första
hand deras föräldrar.
Artikel 27.
Var och en har rätt att fritt delta i samhällets kulturella
liv, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens
framsteg och dess förmåner.
Artikel 30.
Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en
rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt
en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att
omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i
förklaringen.