Azerbajdzjan är ett fornt land. Historiskt sträcker den sig från Kaukasus i nord till Hamadan i söder, från sjön Gökcha och Urumijja i väst till Kaspiska havet i öst. Enligt fredspakterna Gülüstan (1813) och Türkmenchaj (1828) som hade slutits mellan Ryska Tsar Imperiet och Gadjarska Imperiet i resultat av krigen mellan dem, delades Azerbajdzjan in i två delar. Just från den tiden dök upp begreppen ”Nord-Azerbajdzjan” (dagens Republiken Azerbajdzjan) och ”Syd-Azerbajdzjan” (provincerna i dagens Iran: Väst-Azerbajdzjan, Öst-Azerbajdzjan, Ardabil, Zangan, Gazvin, Markazi, Hamadan).

Azerbajdzjanska folket formades i resultat av förening av folken -manner, medier, albaner och turkiska folkslag (hunner, kaspier, sabirer, kipchaker, oguzer), som hade bott i det vidsträckta territoriumet från forntiden. Kärnan av den azerbajdzjanska etnosen består av oguz-turkar. I formationen av det azerbajdzjanska folket, dess kultur, traditioner, musik och språk, är det främst manner, medier, albaner, araber och oguz-turkar som har haft den direkta inverkan.

Som ett oguz-turkiskt folkslag, delas azerbajdzjaner upp i följande huvudstammar: Az, Azer, Khazar (Kaspi), Turuk, Kuman, Qashqay, Göger, Shadili, Zengi. Språket som ingår i den altaiska språkgruppen, är ett turkiskt språk.